Om mig

Jag som driver denna webbsida heter Peter Jonasson och arbetar som ambulanssjuksköterska och prehospital insatsledare (PIL) i Helsingborg, Region Skåne. 

Bakgrund

Jag har sedan jag var liten haft ett stort intresse för ambulanssjukvård (och ambulanshistoria). Bilden är från 1983 och jag är 12 år. Den är tagen på ambulansen i Värnamo. Under denna tid bedrevs ambulanssjukvården av brandkåren (som det hette då), men Landstinget i Jönköpings län stod för fordon och utrustning.

Kompanisjukvårdare (1991)

1991 fick jag möjlighet att åka med ambulansen i Värnamo under några pass i samband med en 3-månaders utbildning till kompanisjukvårdare vid sjukvårdsskolan, T4, Hässleholm. Det fanns en dygnsambulans, en dagambulans och en reservambulans, som bemannades av ambulansutbildade brandmän. Vården i ambulansen var i stort sett syrgas, syrgas/lustgas, PVK, Ringer-acetat, intubation, saturationsmätare och hjärtstartare. Dagtid vardagar fanns en akutbil, bemannad med anestesisjuksköterska och ambulanssjukvårdare, att tillgå. Akutbilen kunde erbjuda helt andra behandlingsmöjligheter, t.ex. A-HLR, avancerad smärtlindring och möjlighet att söva och intubera patienter. I väntan på uppdrag var besättning på anestesiavdelningen.

Sjuksköterska (1997)
Även under sjuksköterskeutbildningen hade jag ett stort intresse för ambulanssjukvård och målet var att arbeta i akutbil eller ambulanshelikopter. Jag gjorde min valfria verksamhetsförlagda utbildning inom ambulanssjukvården, i ambulans (AISAB Söder) och akutbil (AISAB City).

Jag medverkade i en utbildningskatalog för sjuksköterskeutbildningen som Hälsohögskolan Väst, Skövde tog fram.

C-uppsats (1998)
Min C-uppsats, som var den första på Hälsohögskolan Väst, Skövde, handlade om akutbilssjuksköterskans roll i prehospital akutsjukvård - kompetens, ansvar och kvalitetsutveckling. Den blev en även en artikel i Ventilen nr 3 1998.

Specialistsjuksköterska

Anestesisjuksköterska (1999)

Vid denna tidpunkt fanns det ingen specialistutbildning till ambulanssjuksköterska, så jag utbildade mig till anestesisjuksköterska vid Uppsala universitet och i denna ingick en valbar 10 veckors utbildning i prehospital akutsjukvård, med fyra veckors verksamhetsförlagd utbildning på ambulans och akutbil (AISAB City).

Under specialistutbildningen fick jag möjlighet att flyga med intensivvårdshelikoptern några pass i samband med att jag skrev en rapport om ambulanshelikoptersjukvård, som sedan kom med som referens i Socialstyrelsens utredning om ambulanshelikoptrar (sidan 20, punkt 1.8.3). Den blev även en artikel i Ventilen nr 3 1999 och en artikel i Akuttjournalen - The Scandinavian Journal of Trauma and Emergency Medicine no 4 1999.

D-uppsats (2002)

Min D-uppsats handlade om att vara ambulanspersonal - upplevelser av arbetet, behovet av känslomässigt stöd och professionell utveckling samt hur detta tillgodoses. Jag presenterade den på PreHospen-konferensen PrePare 2003.

Universitetsadjunkt (2002)
Magisterexamen ledde till ca 8 månaders inhopp på Karlstads universitet, som universitetsadjunkt för specialistutbildningarna i anestesisjukvård och ambulanssjukvård. Jag var även inne på sjuksköterskeutbildningen, där jag föreläste om grundläggande anestesisjukvård.

Ambulanssjuksköterska (2007)

Efter några års tjänstgöring inom ambulanssjukvården utbildade jag mig till ambulanssjuksköterska.

Bilden är från en reklambroschyr om specialistutbildningen som Högskolan i Halmstad tog fram 2009.

Intensivvårdssjuksköterska (2008)

Direkt efter min specialistutbildning till ambulanssjuksköterska utbildade jag mig till intensivvårdssjuksköterska, även denna gång vid Högskolan i Halmstad.

Erfarenhet

Ambulanssjukvård

Jag har främst jobbat i Landstinget i Värmland (1998, 2000-2001) och Region Skåne (2003-2019, 2024-). I Värmland har jag jobbat i Årjäng och Säffle (rotationstjänst ambulans/anestesi) och i Skåne i Ängelholm och Helsingborg.

Jag har även kortare erfarenhet, via bemanningsföretag, från Virserum (2006), Bengtsfors, Ed och Mellerud (2007).

Anestesisjukvård

Jag har främst jobbat i Landstinget i Värmland (1999-2003) och Region Skåne (2004-2009 timtid, 2015-2016, 2016-17 timtid). I Värmland har jag jobbat i Karlstad och Säffle och i Skåne i Ängelholm och Helsingborg.

Jag har även kortare erfarenhet, via bemanningsföretag, från Oslo (2006).

På alla akutsjukhus har jag varit jourkompetent och åkt på urakuta, akuta och semiakuta intensivvårdstransporter till högre vårdnivå, ex. Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset i Örebro och Universitetssjukhuset i Lund. En utvecklande och stimulerande arbetsuppgift.

Intensivvård

Även om jag inte har arbetat på en intensivvårdsavdelning, har jag stor nytta av denna specialistutbildning - både inom ambulanssjukvården och anestesisjukvården. Ett bra komplement till övriga specialistutbildningar, helt enkelt.

Projekt

Kompetens

Sedan 1997 har jag engagerat mig i ambulanssjukvårdens utveckling på olika sätt. 1997-2009 var jag nyhetsredaktör för Internetpublikationen Ambulansforum. 1999 skrev jag en artikel om ambulanssjukvård - den svenska modellen i Akuttjournalen - The Scandinavian Journal of Trauma and Emergency Medicine no 1 1999. 2000-2001 var jag facklig representant för Vårdförbundet inom ambulanssjukvården Värmland. 2002-2005 var jag ledamot i PreHospens expertgrupp. 2006-2011 var jag ansvarig för avsnittet om ambulanssjukvård i Specialistsjukvårdens Juridik (årligt utkommande).

Jag har ett stort intresse för att utveckla ambulanssjukvården och att specialistsjuksköterskornas individuella kompetens ska tillvaratas för att kunna erbjuda optimal vård av den svårt sjuka/skadade patienten. Bl.a. av denna anledning startade jag 2016 ett forum på Facebook om behandlingsriktlinjer i ambulanssjukvård (de flesta regioner har idag appar från en och samma leverantör).

Detta ledde till att jag deltog i en paneldebatt om behandlingsriktlinjer på FLISA-kongressen i Jönköping 2017 och blev även intervjuad i Blåljuspodden (2:42).

Single Responders (SR)

Jag har varit delaktig i införandet av Single Responders, vilket är en ensam ambulanssjuksköterska i en bil utan bår,  i Helsingborg och Ängelholm under 2018. Redan 2014 tog jag fram ett förslag om Single Responders i Örkelljunga och Båstad, vilket uppmärksammades i media, men då var tiden inte mogen.

• Ambulansidé inte aktuell (141220)
• "I Lilla Edet halverade ett försök med single responder väntetiden på ambulans. Men i Region Skåne är frågan inte särskilt het."
• Så ska ambulansen komma fortare (141216)

• "Insatstiderna för ambulanssjukvård i Örkelljunga är sämst i hela Skåne. Men de kan förbättras med ett nytt system."

• ”När de kommer fram är jag redan död” (150427)
• "Det tar dubbelt så lång tid för ambulansen i Örkelljunga jämfört med Perstorp."

Egentligen borde varje kommun ha en Single Responder. Enheten är kostnadseffektiv och lämnar aldrig området, vilket kortar insatstiden markant.

Sms-livräddare

Jag är en varm anhängare av Sms-livräddare och redan 2011 presenterades systemet. Den 3 januari 2024 infördes det i Region Skåne och det fungerar fantastiskt bra! Numera dyker det oftast upp flera Sms-livräddare, inte sällan med hjärtstartare. Om du inte redan har gjort det, ladda hem appen och anslut dig!

Saving more lives in Sweden (SAMS)

Sedan många år larmas ambulanssjukvård och räddningstjänst på misstänkta hjärtstopp i de flesta regionerna, vilket fungerar mycket bra. Som en naturlig utveckling larmas även Polismyndigheten i Region Uppsala, Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Halland via projektet Saving more lives in Sweden (SAMS). Detta är en succé och bör spridas till samtliga regioner.

Det finns flera fördelar med att polisen åker på hjärtstopp:

• polisen är ofta först på plats då de rör sig i området
• alla larm går via polisens regionledningscentral (RLC)
• samtliga larmade enheter erhåller en samverkanstalgrupp (RAPS) i Rakelsystemet.
• alla polisenheter utrustas med hjärtstartare vilket är viktigt ur arbetsmiljösynpunkt (samtliga polishus har hjärtstartare)
• i de fall då hjärtstoppet inte har naturliga orsaker kan polisen omedelbart inleda en brottsutredning.

Rakel* (Radiokommunikation för effektiv ledning)

Jag var delaktig i införandet av Rakel i Region Skåne 2010. Arbetet med Rakelsystemet påbörjades etappvis i mitten av 2000-talet, inom Region Skåne 2007. 2008 gick jag Socialstyrelsens utbildning till regional Rakelinstruktör och fick en Rakelterminal för tester. Jag var Rakelinstruktör mellan 2008-2015 och sambandsansvarig (SA) 2018. Rakel innebar en revolution för samverkan. Tidigare hade ambulans, räddningstjänst och polis separata analoga kanaler som kunde avlyssnas med en radioscanner. Med Rakel fick blåljusmyndigheterna tillgång till digitala samverkanstalgrupper under insatsen och kommunikation som inte kan avlyssnas.

Jag har arbetat som verksamhetsutvecklare Rakel (2019-2022) och biträdande projektledare Rakel G2 (2022-2024) på en statlig myndighet.

*Inledningsvis användes akronymen RAKEL, men efter kritik från Språkrådet ändrades detta till Rakel.

Fordonsgrupp

Jag har varit delaktig i utvecklingen av ambulanser under tiden 2009-2012, 2014-2015 och 2016-2019. Bl.a. för kommunikationsutrustning och vårdutrymme, där det utvecklades ett koncept med dubbla vårdarstolar och tillgång till patienten runt om. Att ambulansernas Rakelnummer märks ut enligt de nationella riktlinjerna för samverkan i Rakel är för mig en självklarhet. Texten bör vara Helvetica och inte kursiverad eller fetlagd.

Linkedin

Om du vill veta mer om mig, finns jag på Linkedin.

Sidan skapad: 2024-06-03

Sidan ändrad: 2024-10-19